Giftfri mat - en klassfråga

Under året på skolan har vi ju sålt våra egna grönsaker under sommaren och hösten för att få i pengar till våran klassresa. Det har inneburit  att jag har fått testa på att sätta priser på det jag själv har odlat under året. I början så visste man inte så mycket om vad för priser som var rimliga eftersom det är så svårt att värdera den arbetsinsatts som man har lagt ned och sedan uppskatta efterfrågan på lokalodlade ekologiska grönsaker. Klassen försökte följa de riktlinjer vi fått och hålla koll på vad som som sålde bra och vad som sålde dåligt. Men allt eftersom tiden gick så blev vi mer sturska eftersom det var super-lokalodlade ekologiska grönsaker vi sålde. Dessutom var de odlade med kärlek, svett och tårar.  Vi hade fäst oss så vid det vi odlade och tyckte att det var en skam att grönsakerna bara såldes för en tia eller liknade.  Men framför allt var det väl för att vi behövde få in pengar då vi inte hade många månader på oss att tjäna in allt som som behövdes. Detta gjorde att priset på röd-och vitkål sköt i höjden och slutade på 60-70 kr per huvud. Det var förbannat god kål vi hade men man kan ju fråga sig om det var ett rimligt pris när priset för konventionell kål ligger på 5 kr huvudet. Eftersom marknaden i Vickleby (aka, in the middle of nowhere) inte är direkt konkurrensutsatt så sålde vi ändå bra och vi kunde åka på vår klassresa.

Så här i efterhand har jag börjat fundera över det här med priser på ekologisk mat. Generellt är ekologisk mat betydligt dyrare än konventionell mat. Därför är det färre som köper ekologiskt, speciellt om man tjänar dåligt och speciellt om man har en låg utbildning. Därför har tillgången till bra, giftfri mat blivit en klassfråga. Det märktes också när vi stod och sålde grönsaker i somras. Det var inte direkt några ensamstående småbarnsföräldrar som arbetar som städare som handlade av oss utan våra kunder var överklass eller medveten medelklass som semestrade på Öland och som tyckte det var trevligt med lite ekologiska rädisor i sommarsalladen. Jag fick lite samma känsla när jag besökte Green matmarknad i Västra hamnen i Malmö förra veckan. Affären är relativt nyetablerad och har som fokus både vanlig ekologisk mat och mer exklusiva råvaror. Överlag var det bra utbud av ekologiska varor även om jag tyckte att det var lite väl mycket importerat. Men det som gjorde att jag inte blev direkt överförtjust i affären var att den just ligger i Västra hamnen precis intill Turning Torso och att det påminner mer om ett glassigt köpcentrum än en matbutik. Dessutom så har Green matmarknad ett eget parkeringshus. För er som inte har koll på Skåne så är Västra hamnen Malmös svar på solsidan. Allt är nybyggt under 2000-talet och personerna som bor där är därefter. Dessutom är infrastrukturen anpassad till bil i större grad än resten av staden. Priserna på maten i butiken är ungefär som den ekologiska maten är generellt: dyrare än den konventionella. Att man väljer att etablera en ekologisk matbutik där endast socioekonomiskt starka grupper rör sig är förståeligt ur ett ekonomiskt perspektiv men ur ett jämlikhetsperspektiv är det  förkastligt. Då blir det bara de rika eller de med kunskap som kan tillskansa sig en hälsosam och giftfri kost vilket det är idag. Bra ekologisk mat är en klassfråga. 

Detta kräver att producenter och återförsäljare av ekologisk mat tänker efter innan de sätter priserna. Att man inte sätter skyhöga priser bara för att man vet att det finns vissa i samhället som kan betala för det. Priserna ska sättas så att producenterna och matbutikerna går runt och kan ta ut en schysst lön. Inte mer. 

Men ansvaret vilar mest hos våra politiker. Alla måste vara med om vi ska nå ett hållbart samhälle och alla måste kunna få möjligheten att kunna få vara med. Inte bara den medvetne konsumenten. Därför måste det finnas en styrning från politiskt håll som ser till att produktionen av den konventionella matens kostnader och konsekvenser för miljön också återspeglas i priset i mataffären vilket de inte gör idag. Detta gör att fler kan köpa ekologiskt även om de inte har det så fett i plånboken. Och tillgängligheten kommer att öka. Därför är det dags för förtroendevalda att agera. Nu!