Sidor

lördag 16 februari 2013

Gnägg sa lasagnen!

Ingen har väl lyckats undgå det. Det är hästkött i folkets lasagne. Till en början när nyheten breakade för en vecka sedan så orkade jag inte ens bry mig (i ärlighetens namn bryr jag mig inte så mycket nu heller). Vad spelar det för roll vad det är för kött, tänkte jag. Det är ju ändå en individ som har fått sätta livet till. Jag tänkte inte sitta och tycka synd om alla köttätare som tvingats till den bittra sanningen att det var ett "husdjur" som man satt och snaskade på. "Men hästar kan man ju inte slakta, de är ju fina djur som våra barn rider på" brukar man ju resonerar. Som om det spelar någon roll. 
   Senare visade det ju sig att man hade hittat hormonstörande preparat i hästköttet som var förbjudna. När detta kom fram kunde jag dra mig till att ranka frågan som ett problem. Det är ju fruktansvärt om några oskyldiga skulle bli sjuka. Men vad beror detta problem på är den reflexmässiga reservationen? Varför riskerar företag sitt rykte, ekonomiska förluster och sina konsumenters hälsa för att stuva ner hästkött i lasagnen istället för nötkött? Jo som vanligt är det prispressen inom livsmedelsindustrin som gör att miljön, djurskydd, kvalitet och sociala rättigheter får stryka på foten. Därför blir reaktionen från Europas köttkonsumenter ganska patetisk. Det är ju dessa som har orsakat allt detta. Man kan ju inte ha kakan och äta den också. Om man köper billigt kött så kan man inte förvänta sig kvaliteten och djurskyddet är säkrad. I och för sig har köttkonsumenterna haft god hjälp av EU:s politiker när det gäller kvalitetsnivån. Exempelvis Sveriges landsbygdsminister Eskil Erlandsson. 
   Så till nästa gång alla köttätare i Europa. Gnäll inte. För ni framstår som tjocka bebisar utan konsekvenstänkande. Det ni istället kan göra är att köpa ekologiskt kött och om ni tycker det är blir för dyrt, dra ner på köttätandet istället för att gå över till icke-ekologsikt.  Det vinner både din hälsa och djuren på. Dessutom kan ni rösta fram vettiga jordbrukspolitiker i nästa EU-val (läs: inte centerpartister alltså). 

Veckans tips från coachen!

 Det du kan göra för att vara 100 % säker på att du inte får i dig hormonstinkande hästkött är att dissa köttet och låta hästen leva. Då kan du till och med vara 110 % säker. Så i stället för att gå och oroa dig kan du nu äta din vegolasagne i lugn och ro. Visst är det praktsikt!  


torsdag 31 januari 2013

Vegetariska dagen imorgon!


Läste i Fria tidningen att det tydligen är Vegetariska dagen imorgon, den första februari. Tänkte uppmärksamma detta genom att dela med mig av lite bra veganska/vegetariska matbloggar. 


http://ohsheglows.com

http://hipsterfood.tumblr.com 
(Driver veganmagasinet Chick pea)

http://vegandad.blogspot.se

Dessutom måste ni se denna fantastiskt härliga musikvideo:


Ha en fin vegetarisk dag imorgon!


måndag 28 januari 2013

Gregory Euclide




Jag håller på att lyssna sönder Bon Ivers senaste album för tillfället. Det är så fantastiskt bra! Men det är inte bara låtarna som är grymma utan även albumets omslag. Bilderna är gjorda av konstnären Gregory Euclide. Jag kollade upp honom och det visade sig att han hade gjort mycket mer än omslaget till Bon Ivers album. Hans konstverk utgår mycket från naturen som speglas i ett sagotillstånd. De påminner lite om John Bauer, Edmund Dulac och resten av det där gänget som var aktiva runt sekelskiftet 1800-1900. De är så vackra att jag vill tapetsera hela mitt rum med dem! 

Här är en länk till hans hemsida: http://www.gregoryeuclide.com






onsdag 23 januari 2013

Bra där, Jordbruksverket!





Igår kom Jordbruksverkets rapport: Hållbar köttkonsumtion. I den föreslås en koldioxidskatt på kött eftersom köttkonsumtionen orsakar sådana enorma utsläpp av växthusgaser. Enligt FNO:s rapport "Livestock's long shadow, environmetal issues and options" visar att hela 18 % av de totala utsläppen orsakas av köttproduktionen. 
   Jag har stött på fenomenet köttskatt med just det här argumentet som nämndes ovan: att det är så jäkla skadligt för miljön och djuren med vår köttkonsumtion. Jag har länge tyckt att förslaget är bra men att det låter lite väl utopiskt. Inte kan väl ett sådant här förslag få genomslagskraft hos de stora riksdagspartierna och myndigheterna. Därför blev jag väldigt glad när jag hörde att Jordbruksverket föreslog något så här djärvt(här kan du höra hela rapporteringen). Och att det just var Jordbruksverket och inte Naturvårdsverket som föreslog det. Jordbruksverket är ju generellt mer knuten till producenterna. 
   Jag tror ju inte att en köttskatt kommer att genomföras under den här mandatperioden och speciellt inte med den här regeringen. Landsbygdsministern Eskil Erlandsson (a.k.a köttindustrins stridsspets i miljö- och djurrättsfrågor) var ju snabbt ute och förkastade förslaget med att det var upp till var och en vad man ska äta och att det var bättre att Jordbruksverket istället skulle informera konsumenterna om vad som var bra och dåligt med miljön. Nu är det ju så att flertalet myndigheter har gjort det här under många år. Ändå har köttkonsumtionen ökat med 33 % sedan 1990. Information om problemen med en hög köttkonsumtion hjälper inte när man står i affären och väljer vad man ska äta. Ofta är det då priset som styr eller att man inte ser till helheten som konsument, att man tänker "det skadar väl inte om jag äter lite mer kött". Om alla tänker så (vilket flertalet tydligen gör) så ökar också köttkonsumtionen. 
   Men eftersom frågan nu lyfts och debatteras ökar det möjligheterna för en acceptens. Vid ett eventuellt maktskifte efter nästa val där Miljöpartiet och Västerpartiet (för övrigt de partier som har motionerat i riksdagen om en minskning av köttkonsumtionen) får mer inflyttande över de politiska besluten kan en köttskatt vara möjlig. Men det kan också dröja flera år till innan den allmänna opinionen inser att klimatförändringarnas konsekvenser och att man då måste förändra hela sin livsstil. Jag hoppas ju så klart på att politikerna kan vara mer förutseende än så och införa en radikal klimatpolitik där en köttskatt är inkluderad. 
   Entusiasmen som rådde i början av gårdagen byttes senare till en trött suck över reaktionerna som kom på förslaget. "Rör inte mitt kylskåp" och allt det där. Men jag tänker ändå att detta är ett framsteg eftersom nyhetssändningarna och sociala medier har dominerats av diskussioner om klimatet och djurrätt och köttkonsumtionens inverkan på dessa under hela gårdagen och även idag. 
   För övrigt anser jag att man borde göra en genusanalys av köttskattsdebatten. Samma tidning, en man, en kvinna, två helt olika åsikter om köttkonsumtion och köttskatt: 


Slut från mig, hej!


måndag 14 januari 2013

Giftfri mat - en klassfråga

Under året på skolan har vi ju sålt våra egna grönsaker under sommaren och hösten för att få i pengar till våran klassresa. Det har inneburit  att jag har fått testa på att sätta priser på det jag själv har odlat under året. I början så visste man inte så mycket om vad för priser som var rimliga eftersom det är så svårt att värdera den arbetsinsatts som man har lagt ned och sedan uppskatta efterfrågan på lokalodlade ekologiska grönsaker. Klassen försökte följa de riktlinjer vi fått och hålla koll på vad som som sålde bra och vad som sålde dåligt. Men allt eftersom tiden gick så blev vi mer sturska eftersom det var super-lokalodlade ekologiska grönsaker vi sålde. Dessutom var de odlade med kärlek, svett och tårar.  Vi hade fäst oss så vid det vi odlade och tyckte att det var en skam att grönsakerna bara såldes för en tia eller liknade.  Men framför allt var det väl för att vi behövde få in pengar då vi inte hade många månader på oss att tjäna in allt som som behövdes. Detta gjorde att priset på röd-och vitkål sköt i höjden och slutade på 60-70 kr per huvud. Det var förbannat god kål vi hade men man kan ju fråga sig om det var ett rimligt pris när priset för konventionell kål ligger på 5 kr huvudet. Eftersom marknaden i Vickleby (aka, in the middle of nowhere) inte är direkt konkurrensutsatt så sålde vi ändå bra och vi kunde åka på vår klassresa.

Så här i efterhand har jag börjat fundera över det här med priser på ekologisk mat. Generellt är ekologisk mat betydligt dyrare än konventionell mat. Därför är det färre som köper ekologiskt, speciellt om man tjänar dåligt och speciellt om man har en låg utbildning. Därför har tillgången till bra, giftfri mat blivit en klassfråga. Det märktes också när vi stod och sålde grönsaker i somras. Det var inte direkt några ensamstående småbarnsföräldrar som arbetar som städare som handlade av oss utan våra kunder var överklass eller medveten medelklass som semestrade på Öland och som tyckte det var trevligt med lite ekologiska rädisor i sommarsalladen. Jag fick lite samma känsla när jag besökte Green matmarknad i Västra hamnen i Malmö förra veckan. Affären är relativt nyetablerad och har som fokus både vanlig ekologisk mat och mer exklusiva råvaror. Överlag var det bra utbud av ekologiska varor även om jag tyckte att det var lite väl mycket importerat. Men det som gjorde att jag inte blev direkt överförtjust i affären var att den just ligger i Västra hamnen precis intill Turning Torso och att det påminner mer om ett glassigt köpcentrum än en matbutik. Dessutom så har Green matmarknad ett eget parkeringshus. För er som inte har koll på Skåne så är Västra hamnen Malmös svar på solsidan. Allt är nybyggt under 2000-talet och personerna som bor där är därefter. Dessutom är infrastrukturen anpassad till bil i större grad än resten av staden. Priserna på maten i butiken är ungefär som den ekologiska maten är generellt: dyrare än den konventionella. Att man väljer att etablera en ekologisk matbutik där endast socioekonomiskt starka grupper rör sig är förståeligt ur ett ekonomiskt perspektiv men ur ett jämlikhetsperspektiv är det  förkastligt. Då blir det bara de rika eller de med kunskap som kan tillskansa sig en hälsosam och giftfri kost vilket det är idag. Bra ekologisk mat är en klassfråga. 


Detta kräver att producenter och återförsäljare av ekologisk mat tänker efter innan de sätter priserna. Att man inte sätter skyhöga priser bara för att man vet att det finns vissa i samhället som kan betala för det. Priserna ska sättas så att producenterna och matbutikerna går runt och kan ta ut en schysst lön. Inte mer. 


Men ansvaret vilar mest hos våra politiker. Alla måste vara med om vi ska nå ett hållbart samhälle och alla måste kunna få möjligheten att kunna få vara med. Inte bara den medvetne konsumenten. Därför måste det finnas en styrning från politiskt håll som ser till att produktionen av den konventionella matens kostnader och konsekvenser för miljön också återspeglas i priset i mataffären vilket de inte gör idag. Detta gör att fler kan köpa ekologiskt även om de inte har det så fett i plånboken. Och tillgängligheten kommer att öka. Därför är det dags för förtroendevalda att agera. Nu!