Testade ett nytt surdegsbröd igår. Resultatet blev väl minst sagt sådär. Det var endast halvklart när jag tog det ur ugnen. 

Jag hade blivit lite styv i korken efter att mitt första surdegsbröd blev så bra så jag frångick ursprungsreceptet lite här och var. Använde andra mängder mjöl och lät mitt börd ha en kortare jästid. Från och med nu ska jag följa recepten slaviskt. 

Receptet som jag inte följde...

Mat och miljö Del II

Lägger upp några utdrag ur mitt projektarbete på Capella "Mat och miljö -  ett projektarbete om tillvaratagande av grödor och vikten av en ekologisk livsmedelsproduktion".

Konstgödseln och övergödningen

Övergödningen och syrebristen i våra hav sprider mer och mer ut sig som konsekvens av det industriella jordbruket. Kväve, fosfor och kalium fälls ut i grundvattnet som sedan rinner ut i sjöar och hav. Detta har gjort att bl.a. Kattegatt, Öresund och Östersjön lider av övergödning och syrebrist. Idag råder det syrebrist på en yta som motsvarar hela Danmark i Östersjön. Syrebristen uppstår som en konsekvens av övergödningen. Eftersom det produceras mer biomassa än om det inte skulle skett någon övergödning så tvingas mikroorganismerna i haven ta hand om och bryta ned mer död biomassa. Nedbrytningen kräver syre.
   Det är inte bara i haven övergödningen får konsekvenser. I Danmark, som har en stor grisuppfödning, har gödseln från grisarna skapat stora problem. Man kan inte längre hitta näringsfattiga jordar som de på Öland och Gotland utan mycket av Danmarks växtlighet är enbart grönt och frodigt. Detta har gjort att den floran och faunan som trivs på näringsfattiga marker har decimerats. De höga kvävemängderna i jorden har också påverkat grundvattnet och därmed dricksvattnet. För höga halter av kväve (det man undersöker är egentligen kvävejonen nitrat) i föda eller vatten ger en förhöjd risk för cancer. I Europa generellt sägs det vara 6 % av dricksvattnet som ger en förhöjd cancerrisk. I Danmark är motsvarande siffra 20 % av dricksvattnet. Generellt sett kan man säga mängderna kväve i naturen har kommit upp till sådana mängder att man har svårt att se förutse vad som kommer att hända. Detta enligt Stockholm Environment Institute.

   Ett viktigt näringsämne att tillföra jorden i både ekologisk och konventionell odling för att få grödorna att växa så bra som möjligt är fosfor. I ekologisk odling tillförs det genom växtföljd och kompostjord medan i konventionell odling tillförs fosfor genom konstgödsel. Fosfor finns naturligt i växtmaterial och i jorden och bryts inte ned. Om man komposterar växtmaterialet överförs fosforn till jorden. När man sedan sprider ut kompostjorden på odlingsmarken så att nya grödor kan ta upp ämnet har man bildat ett kretslopp för fosfor vilket gör att man inte behöver ta in fosfor utanför gården eller odlingslotten. I konventionell odling är det tvärt om. Där måste man hela tiden tillföra fosfor utifrån genom konstgödsel eftersom man inte tar till vara på det som redan finns i gammalt växtmaterial och i jorden. Dessutom så utarmar man jorden mycket mer eftersom man odlar mycket färre grödor på sina marker. En stor variation på grödor gör att utarmningen minskar. Problemet som livsmedelsproducenterna nu börjar oroa sig mer och mer för att är att fosforn, som utvinns i speciella fosforgruvor, börjar ta slut. Åtminstone den som är åtkomlig för människan. Och det är inte som med oljan att man beräknar att den är helt slut inom sådär 200 till 400 år kanske utan fosforn kommer antagligen ta slut under vår eller våra barns livstid. Man beräknar att den är slut inom 50 till 100 år. Enligt en studie från Linköpings universitet så är antagligen tillgången på utvunnen fosfor mindre än efterfrågan omkring 2035. Detta gör såklart det konventionella och industriella jordbruket väldigt sårbart. Om man inte ställer om till ekologiskt eller åtminstone ett jordbruk där man gör sig oberoende av konstgödsel med fosfor i tid kommer orsaka stora försörjningsproblem när det gäller livsmedel. Dessutom rör det sig inte om något enskilt land där det kommer uppstå svält utan detta problem kommer att vara globalt eftersom världen idag är så beroende av konventionellt odlad mat. Det orovekande är att man redan har kunnat se konsekvenserna av en matbrist pga. en dålig tillgång på konstgödsel. Under matkrisen 2008 steg priserna på konstgödsel med 800 %. Kostnaden slog hårt både mot producenter och konsumenter. Priset har fallit tillbaka sedan dess men aldrig återvänt till de låga nivåer som var innan början på 2000-talet. Med andra ord, dyrare konventionell mat är att vänta. 

Bon Iver - Holocene

Mitt första surdegsbröd!

Har blivit med surdeg. Jag vågade ta steget. Surdegar har tidigare skrämt mig lite. För en som inte har bakat med surdeg innan så verkar det vara så mycket prestige inblandat i brödbaket. Alla böcker som ges ut, surdegshotell och lyxkrogar som serverar sitt egna surdegsbröd. Dessutom så verkar det vara  en stor uppoffring att ha en surdeg. Ungefär som att skaffa barn typ. Okej det där sista var kanske lite överdrivet men ni fattar poängen. 

Men idag tog jag tag i min fobi och bakade ett förvånansvärt gott och saftigt bröd innehållandes kummin. Brödet är gjort på en rågsurdeg. Receptet tog jag från Martin Johanssons "Enklare bröd" som både innehåller snabb och långjästa bröd med jäst och surdegsbröd (bra bok för övrigt). Jag tyckte hela processen var superenkel. Det enda som skiljer jämfört med bröd med jäst är att jästiden är någon timme extra. Det som jag kan tänka mig kan upplevas som lite knepigt med att baka med surdeg är att starta själva surdeg. Jag har fått två startkulturer till mina degar så jag har inte testat det än. Men det ska tydligen vara lite pyssel i början. Men i alla fall, mer surdegsbak är att vänta!   


Ett recept som liknar det jag prövade från paindemartin.blogspot.se

Och hans surdegsskola

Mat och miljö Del I

Lägger upp några utdrag ur mitt projektarbete på Capella "Mat och miljö -  ett projektarbete om tillvaratagande av grödor och vikten av en ekologisk livsmedelsproduktion".

Vikten av en ekologisk livsmedelsproduktion

Mat och miljö är hårt sammanlänkade. Bland de miljöproblem som finns är livsmedelsproduktionen i världen en starkt bidragande faktor till att de har uppstått. Ett exempel är övergödningen i Östersjön som är orsakad av spridningen av konstgödsel från det konventionella jordbruket. Det kan på ett ytligt plan ibland vara svårt att förstå varför man ska köpa ekologisk mat. Maten är ofta dyrare och åtminstone i Sverige så verkar det inte vara så där värst stor skillnad på konventionell och ekologisk odling. Men på ett djupare och ett mer långsiktigare plan så är konsekvenserna av ett konventionellt lantbruk förödande för miljö och människor.

Syftet med del här första delen i mitt projektarbete är att genom fakta belysa betydelsen av att vi ställer om till en ekologisk och hållbar matproduktion. Med ekologiskt och hållbart menar jag att det både ska vara hållbart för miljön och för människorna som producerar och äter maten. Dvs. att inga kemikalier eller konstgödsel ska användas, matproduktionen ska till största möjliga mån vara nationell, regional eller lokal och att personerna som arbetar med odlandet inte ska fara illa.

Sojan
Idag importerar Sverige ca 300 000 ton soja fram för allt från Brasilien. Den största svenska importören är bondekooperationen Lantmännen med 2/3 av den totala mängden. Soja används fram för till djuruppfödning i Sverige. Denna användning har ökat explosionsartat, sedan 1990 har sojafodret som ges till djuren mer än fördubblats. Anledningen till att soja har vunnit sådana framsteg är för att bönorna är så proteinrika vilket gör att djuren kan växa snabbare. En böna innehåller 40 % protein jämfört med 10 % för havre och korn. Idag produceras det redan så mycket soja att alla människor i världen skulle ha sitt dagsintag av proteiner säkrat om sojan hade sålts direkt som ett vanligt livsmedel.

   Vad är då problemet med att vi i Sverige har blivit så beroende av sojabönan för djuruppfödning? I Brasilien förekommer det nästan enbart monokulturjordbruk i de stora sojaregionerna där användningen av konstgödsel och bekämpningsmedel är betydligt högre än i Sverige. Idag i Brasilien går det åt 5 liter bekämpningsmedel per person och år medan den motsvarande siffran i Sverige är 0,2. Detta får också konsekvenser. Under 2007 förgiftades över 6000 personer varav 209 av dem dog. Dessa siffror är vad myndigheterna känner till. Det riktiga antalet anses vara mycket högre.

   Ett bekämpningsmedel som används är parakvat. Det spurtar man på sojaplantorna innan skörd för att de ska vissna ned för att underlätta för skördetröskorna att få med sig alla plantor. Eftersom bönorna sitter i baljor så är tanken att parakvatet inte ska nå in i till bönan. Man vet dock inte riktigt om detta är 100 % säkert eftersom baljan på vissa plantor kanske inte har slutit riktigt tätt eller att kemikalien möjligtvis kan tränga igenom höljet. Parakvat är extremt giftigt och dödar i princip allt. Detta gör den så klart också dödlig för människor. Att få i sig en tesked av medlet är tillräckligt för att avlida. Parakvat är sedan 2007 förbjudet inom hela EU och i Sverige sedan 1983.

   Genmodifikationen är också stor inom sojabranchen. Idag har stora sojaproducenter som Paraguay, Argentina och USA nästan helt lämnat konventionella sojabönsorter och gått över till genmodifierade. I Brasilien har det skett en stor omsvängsvängning under bara några år på 2000-talet. Från att under hälften av odlingarna använde genmodifierat utsäde 2004 till att 71 % använde sig av det 2009. Kombinationen med GMO-gröder och kemikalier har gjort att ogräsarter utvecklat resistans mot bemkämpningsmedlen vilket gör att bönderna känner sig tvingade att ta till ännu större mängder eller ännu starkare kemikalier (som parakvat). Lantmännen har beslut på att man inte ska importera GMO-soja. Detta är dock ingen garant för att man i Sverige kan äta djur som är uppföda på genmodifierad soja eftersom vi importerar mycket av vår mat.

   En annan miljökonsekvens av sojaodling är den stora skövlingen av Amazonas regnskog och de långa transporterna som orsakar stora växthusgasutsläpp.

   Om det finns så stora problem med importerad soja skulle inte det inte vara värt att testa att odla soja i Sverige? Faktum är att det sedan 1950-talet har pågått försöksodlingar i Sverige men inte förrän 2005 gav de konkreta resultat då man på Öland och i Skåne prövade med kanadensiska bönor som klarar av ett mer kallare klimat. Idag finns det 25 odlingar i Östergötland, Uppland, Skåne och Gotland på totalt 40 hektar.

En utökad odling av svensk soja skulle antagligen gynna ekologiska bönder som har djur. De kan inte importera soja då de har krav på sig att en stor andel av fodret till djuren ska odlas på egna gårdar. Egenodlad soja till foder skulle kanske förhoppningsvis göra ekologiskt kött mer konkurrenskraftigt. Förhoppningsvis skulle det också vara ett uppsving för sojabönan som livsmedel. Idag används soja flitigt av vegetarianer och veganer och om produktionen skulle bli mer hållbar med mindre transporter, ingen skogsskövling och inga kemikalier eller konstgödsel så skulle fler antagligen basera sin kost på sojabönor vilket skulle vara med fördelaktigt för miljön eftersom kött i sig här en stor miljöbelastning.

  

Framtiden... 

(...kan vänta)

Tankar på ett tåg

Åkte hem till skåne häromdagen. Med tåg. Jag är inte den som brukar klaga på den svenska kollektivtrafiken allt för ofta. Jag brukar bita ihop och hålla god min. Men den här gången blev jag riktigt upprörd. Det var inte det att tåget var försenat som oftast är den största källan till aggression utan personalens uppförande. En kontrollant rusade in i vagnen och sa med väldigt kall och hög röst "fram på med kort och biljetter" trots att det nästan precis hade gått en tågvärd och kollat biljetterna. Och min kompis som jag åkte med har inte fyllt tjugo än så han åkte på barnbiljett var tvungen att legga. Kontrollanten var sjukt otrevlig och det hela påminde om en razzia. Det gör mig så jävla provocerad. Dels att det har gått så långt att man inte litar på resenärerna och dels att tågbolagen inte inser att de har ett genomgripande samhällsansvar och det är egentligen så att resenärerna som har rättigheter jämtemot tågbolagen eftersom kollektivtrafik (än så länge) är skattefinansierad verksamhet.

Min frustration blev inte mindre när jag läser ett reportage om svensk kollektivtrafik i Sydsvenskan. Artikeln handlade om att kostnaderna för tåg- och busstrafiken ökar och att Skånetrafiken går med mångmiljonsunderskott samtidigt som resandet bara ökar. Skånetrafiken tvingas spara in pengar eftersom man gick med 134 miljoner i underskott förra året. Detta har redan lätt till färre turer och linjer och mindre personal.

Idag finansieras resorna med 60 % av biljettintäkter och 40 % med skattemedel i Skåne. För att täppa till budgetunderskottet måste Region Skåne skjuta till mer pengar samtidigt som staten ser till så att kollektivtrafiken går säker i hela landet instället för att som nu länstrafiken tvingas länga ner turer och avskeda personal. För resenärerna kan inte krävas på mer pengar än de redan gör. Det är redan saftiga priser för att åka tåg eller buss. I artikelns faktarutan stod det att statens bidrag till kollektivtrafiken har minskat med 20 % under perioden 2000 – 2011. Här måste det ske en förändring. För att minska bilismen måste det investeras i infrastruktur och fler förbindelser. Här lyfter regeringen inte ett finger. Man har kastat till Trafikverket någon miljard då och då när det egentligen behövs omkring hundra miljarder för att få rätt på infrastrukturen. 

Jag är så trött på att det är ingen som tar ansvar och att viktiga samhällsfunktioner misshandlas utan något större motstånd. Jag är så urbota trött på att det är i princip ingen av de folkvalda politikerna som inser konsekvenserna av klimatförändringarna och vad som krävs för att förhindra dessa. 

Avslutningsvis läste jag att G4S ska ta över biljettviseringen på tågen i Skåne. Personalen på tågen lär inte bli trevligare.