Fenomenet Gerillaodling

Jag tror de flesta har hört talas om gerillaodling eller guerilla gardening men att man samtidigt är lite tveksam till vad begreppet har för djupare innebörd. Rent konkret innebär det att man odlar på någon annans mark utan tillstånd. Motiven kan dock variera då det kan vara hobbyodlare som låter sitt odlande spilla över på andras mark men det kan också vara personer som ser gerillaodling som en politisk aktion där man genom sitt odlande ifrågasätter t.ex. en markägares rättigheter att behandla jordlotten hur som helst.
   I Sverige är det vanligt att man utför gerillaodling på offentliga platser och parker för att visa på att dessa områden tillhör alla medborgare och för att bidra till en trevligare stadsmiljö. Meningen är att odlandet ska komma alla till del så om något ätbart odlas så är det fritt att plocka på sig. Dessutom så är gerillaodling ett ypperligt alternativ för dem som bor i lägenhet och inte har någon direkt tillgång till en egen jordlott.
   Jag har själv inga större erfarenheter av gerillaodling utöver några försök som gjordes i Simrishamn för snart ett år sedan. Då planterades bl.a. lök, potatis och pumpor i en park. Dock så massakrerades dessa försök ganska snart av kommunens parkförvaltning men jag tycker att det är värt att göra ett nytt försök igen i vår!

Wikipedia
Guardian
Wikihow
tillväxt.org

Klädbytardag

Detta med att byta kläder med varandra är på många sätt en lysande idé. Man får en chans att rensa garderoben på saker man inte använder, får nya plagg och blir inte fattigare. Med noll negativ påverkan på miljön. 

Delvis arrangeras det ibland allmänna klädbytardagar på kulturhus eller skolor (eller så får du arrangera det). Annars kan man göra det vänner emellan. Vi var några tjejer på min skola som slogs av idén att byta kläder när vi satt och fikade. Sagt och gjort. Alla kollade i sina garderober efter plagg de inte använder, vi tog allting och la på ett köksbord. Sen fick man rota igenom grejerna, pröva och ta det man ville ha.

Om fler gjorde så skulle vi konsumera mindre kläder. För även om en tröja kan verka ha en obetydligt påverkan på miljön så blir effekten snabbt märkbar. I Sverige köper vi i snitt 24 kg textil per person varje år, mycket av det är kläder. För att producera bomullen till 24 kg textil behövs det ca 24 kg kemikalier och 408 000 liter vatten*. Det blir således en hel del.

 

* Källa: Naturskyddsföreningen

Ta hand om dina skor

All tillverkning av saker kräver som känt mycket energi och råvaror. Eftersom att framställning av både råvaror och energi påverkar miljön negativt så är det bästa att inte köpa mer än vad man behöver.

Men det finns en hel del saker som man behöver. Som skor. Kläder. Möbler. Och många andra prylar. Genom att ta hand om sina saker så ökar man deras livslängd radikalt. Går ett klädesplagg sönder kan man laga hålet, byta dragkedja eller vad som nu är trasigt. Men många saker behöver dessutom tas om hand preventivt för att de ska hålla. Som skor.

Skor som är gjorda av läder ska man torka av med en trasa varje gång de blivit skitiga. Speciellt viktigt är det på vintern med allt salt som hälls på trottoarerna då det torkar ut lädret. Genom att torka av så hindrar man att det blir mängder med ingrodd smuts. Dessutom behöver skorna rengöras ordentligt och sen fettas in en gång i månaden. Lättast är att ta en fuktig trasa och torka rent dem. En gammal tandborste är ett utmärkt verktyg för att skrubba rent vid skarvar och sömmar. När de har torkat så tar man lite skovax/skofett/skokräm på en trasa och gnuggar in. Sen tar man en annan trasa och torkar av om det finns något överflöd. Det återfuktar lädret och hindrar att det spricker.

Dessutom mår inte skorna bra av att användas varje dag. I snitt så svettas fötterna 6 cl per dag, så det blir en hel del som skorna suger upp. Därför behöver de stå tomma varannan dag så de hinner torka. Är de ständigt fuktiga håller de sämre och går snabbare sönder.

Jag kan inte säga att jag tar hand om mina kängor alls så ofta och bra som jag borde. Men när det sammanfaller att jag har tid och kommer ihåg det, då ni.

Flash Mobs får en på bättre tankar

När jag är på dåligt humör brukar jag alltid se på lite Flash Mobs av Power Shift

Återvinning återvinning

Gullig kortfilm om återvinning och historiken om våra sopor.

En värld utan sopor from Hans Eric Melin on Vimeo.

Flytta ihop

Ur miljösynpunkt så är det här med att bo ihop med andra en rysligt bra idé. Rent ekonomisk är det också ofta ett vinnande koncept.

Det är energibesparande på alla sätt och vis. Färre apparater per person behövs när man delar på allt från kylskåp till våffeljärn. Både tillverkningen men även elektriciteten som går åt för att driva dem krävs det mindre av. Dessutom blir det oftast mindre boendeyta att värma upp per person, vilket även det sparar energi. För så länge vi inte har något sätt att framställa energi utan att det är dåligt för miljön är de miljövänligast att använda så lite som möjligt.

Att 47% av alla hushåll i Sverige är singelhushåll känns då onödigt. Men man måste inte heller bo i kollektiv, även om det inte är en dum idé att bo med vänner. Att bo ihop med sin partner eller familj har precis samma effekt.

Detta att bo i kollektiv är hur som helst väldigt trevligt. Eftersom att jag går på en folkhögskola och fick boende genom skolan så hamnade jag tillsammans med en bunt människor som jag aldrig träffat före vi flyttade ihop. Men det funkar väldigt bra. Det finns alltid någon att hänga med. Lagar man middag är det alltid någon annan som också är hungrig och man kan äta tillsammans. Eller att man springer på varandra och tar en kopp te och sitter och pratar. Bestämmer sig för att se en film. Även om det alltid är någon som inte diskar efter sig. Men jag skulle då inte vilja bo själv.

Den bortglömda presentationen

Kalle och Hobbe säger vad man tänker ibland 

Jag har varit så oartig att jag inte har presenterat mig. Jag heter Harald och jag kommer vara medskribent på Den nya gröna vågen. Nu i början på mars kommer jag flytta till Öland där jag ska gå en ekologisk trädgårdsutbildning på en folkhögskola. Därför kommer en del av mitt skrivande handla om vad jag kommer att lära mig där. Men mitt skrivande kommer också handla mycket om politik, ett område där det görs på tok för lite för en hållbar utveckling. Dessutom så kommer jag blogga en del om de stapplande steg jag tar på det gastronomiska området.

//H

Vem är egentligen ansvarig?

Vem som egentligen har ansvaret för att ändra hur vi lever, minska koldioxidutsläppen och allt det där är en fråga som ständigt debatteras.
Folk i allmänhet säger att de inte kan göra något utan att det är politikernas ansvar. Kommunpolitikerna säger att det måste göras på riksdagsnivå, riksdagspolitikerna skyller antigen på kommunalpolitikerna, de enskilda medborgarna eller att det måste tas på internationell nivå. På internationell nivå kan de inte komma överens om vem som måste göra vad utan anser att det är upp till varje land.

Egentligen är det bara att sätta igång. Vi vanliga människor får göra vad vi kan. Lokalpolitiker gör vad de har makt över. Riksdagspolitikerna ditto. Det är allas ansvar då ingen enskild grupp kan skapa tillräckligt med förändring själva. Men om alla agerar kan vi klara av en omställning.

För vi kan själva skapa en förändring. Oavsett om det är att man odlar sina egna grönsaker, konsumerar mindre eller byter uppvärmningssätt till huset man bor i. För tillskillnad av vad vi matas med i media så finns det betydligt mer att göra än att köpa kravmärkt.
Tänk globalt, agera lokalt är på många sätt en bra devis.

De absurda reaktionerna på köttfria måndagar

För någon vecka sedan så införde man köttfria måndagar på gymnasieskolan Spyken i Lund. Detta var ett initiativ som hade tagits av elevrådet och drivits ett tag. När man väl fick igenom förslaget och det började serveras endast vegetariska rätter på måndagar så bröt en något onyanserad debatt ut. Folk reagerade som om de hade blivit personligt kränkta eller som om någon svurit i kyrkan. Men det enda man hade gjort var att man hade ifrågasatt den rådande köttnormativiteten.
   Vi äter allt mer kött och denna utveckling har exploderat under de senaste två decennierna. Konsekvenserna av denna utveckling är enorma belastningar på miljön. Köttproduktionen står för 18 % av de samlade växthusgasutsläppen och 79,5 % av skogsskövlingen i de brasilianska Amazonas regnskogar. En annan aspekt av de negativa effekterna med en för stor köttkonsumtion är att det mycket väl kan vara ohälsosamt att äta så mycket kött som vi gör idag i västvärlden vilket också stöds av tunga instanser. Dessutom ska vi inte prata om det lidande djuren utsätts för under slakten.

   Det centerpartistiska miljöborgarrådet i Stockholm sa angående köttfri måndag så här: 

Köttfri måndag är tvång och leder till att många kastar maten, vittnad det om i #kvallsoppet . Bättre med veg alt och valfrihet.

Okej men om vi vänder på det. Att det jämt och ständigt serveras kötträtter i skolan skulle jag se som tvingande. Detta gäller då de i synnerhet som äter kött men som vill ha omväxling och är miljömedvetna. Och det där med valfrihet. Under de tolv år jag gick i skolan fick jag aldrig välja mellan antingen vegetariska rätter eller kötträtter på dagens meny. Det var antingen eller. Antagligen pga. ekonomiskt tänk. Betydligt bättre då att ha köttdagar och köttfria dagar i skolan. 

   Det är dags att slå håll på den köttnormativitet som råder i västvälden. Det är inte så att man ska tvinga folk att ge upp köttätandet men allmänheten måste inse att den produktionen och konsumtionen som råder idag är skadligt för miljön och för djuren och kan mycket väl vara skadligt för ens egen hälsa. Här måste alternativ lyftas fram som t.ex. närpoducerat och ekologiskt kött men också bildning i vad det finns för alternativ till kött.

Länkar
Supermiljöbloggen

Rebecka Carlsson

Godmorgon! ropade Homsan ivrigt. Får vi komma på visit?

Även jag tänkte presentera mig, som sig bör. Jag är nämligen också inbjuden som medskribent här på bloggen. Mitt namn är Kim, och jag pluggar modedesign. Modedesign är kanske inte det första man tänker på om man nu ska prata om att leva hållbart. Men faktum med att det finns ett stort hållbarhets- och miljötänk. Även om det inte märks på de stora kedjorna som H&M kränger slit-och-släng kläder utan någon tanke.
Men eftersom att modedesign är vad jag pluggar så ägnar jag mina dagar åt att rita och sy. För övrigt har jag köpstopp (vilket främst gäller nya kläder, men slentrianmässigt appliceras på allt) så syr, stickar och virkar vad jag behöver i den vägen. Eller byter till mig med andra. Och likt många konststuderande har jag inte bara ont om pengar utan är även vegetarian och går på yoga.

Min plan är att förgylla bloggen med mina reflektioner och åsikter om vad och hur saker bör ändras för att vi ska kunna leva hållbart. Dela med mig om vad jag gör för att leva lite mer miljövänligt. Ösa galla över korkade politiska beslut. Sen får vi se vad det blir mer. Puss

Invigning och vackert väder.

Slutresultat!

Mannen som startat denna blogg bjöd, snäll som han är, in mig som medskribent. Jag heter Petra och är den enda i denna samling som inte pluggar utan precis har gett mig iväg för att söka lyckan i Stockholm, där jag nu desperat söker jobb. Därför kommer jag mer skriva om min vardag och de småsaker jag lyckas göra trots tid- och pengabrist.


I Blackeberg, som förorten jag bor i heter, har jag märkt att de nyligen börjat sälja varor med kort datum till ett lägre pris. Detta är något som alla matvarubutiker borde göra och gör de inte det - uppmana dem! Det minskar butikernas matsvinn och är alltså lika bra för miljön som för en fattig själ som jag. Idag såldes 1 kg svenska morötter som jag passade på att göra ett storkok morotssoppa på. Jag sitter nu och smuttar på min skånska äppelmust i väntan på en arbetande sambo med Sunday Morning i bakgrunden. Tråkigt det där med Whitney Houston förresten.

Trevlig söndag!

Hur svårt kan det vara?

Många politiker och offentliga personer pratar ofta om den nödvändiga minskningen av växthusgasutsläppen som om det handlar om att ta ett steg tillbaka i utvecklingen. Som om att det handlar om att överge storstaden för att gå och bo i grottor igen eller att det enda accepterade transportmedlet kommer att vara häst och vagn. Så fel man kan ha.
   Musikern och poeten Emil Jensen skrev en tankeväckande artikel i magasinet Heroes of Today om att det inte handlar om att ta ett steg tillbaka utan om att utvecklas och må bättre. Han tog upp tre saker inom områden där man kan utvecklas enormt som person samtidigt som man lever hur miljövänligt som helst.
   1, Må bra: Emil Jensen genomförde under 2007 en cykelturné i Sverige som en slags aktion för miljön. Efter turnén mådde han hur bra som helst efter all motion han hade fått. Om man då jämför med andra musiker som är på turné som ofta kommer hem försupna och jetlaggade så kan man minst sagt säga att det är ett steg i rätt riktning.
   2, Ät god mat: Emil Jensen berättar att ända sedan han blev vegetarian hade han bara ätit god mat. Sannerligen ett steg rätt riktning både för en som person och för miljön eftersom köttindustrin orsakar enorma växthusgasutsläpp och omoiverat lidande för djuren.
   3, Bli kär: Den tredje punkten är lite svajig rent vetenskapligt men låter ändå ganska logisk. De som blir kära i varandra tenderar efter hand att flytta ihop vilket gör att man utnyttjar befintliga resurser mer. Ett exempel är kylskåpen och frysarna, de är ett av hushållets mest energislukande mackapärer. Singelboende har var sitt kylskåp men om man flyttar ihop med någon så delar man ju på ett. Detsamma borde antagligen gälla för bilar. Dessutom så brukar det vara roligare och lättare om man gör saker tillsammans istället för ensam som t.ex. att cykla. Det kan ju trots allt kännas lite motigt ibland, det där med att motionera.
   Sedan finns det ju områden där det är nödvändigt att ta ett steg tillbaka och inte ha samma standard som vi i västvärlden har nu. Detta gäller ju förstås på den materiella biten där vi måste skära ner på konsumerandet och producerandet av varor för att inte slita i sönder ekosystemen. Jag läste någonstans att denna minskning i materiell standard inte behöver vara så radikal som den låter. Tydligen så räcker det med att gå tillbaka till den materiella standard som rådde på 70-talet i västvärlden så har vi gjort ofantliga insatser för att dra ner växthusgasutsläppen. Kom igen 70-tals standard i Sverige, det borde egentligen inte vara en så jäkla stor uppoffring. När jag tänker på 70-talet tänker jag på ABBA, Ingemar Stenmark, färg-tv och kärnkraftsmotstånd. Det är inte direkt stenåldern.
   Så, må bra, ät god mat, bli kär men köp inte så mycket prylar. Hur svårt kan det vara egentligen? 

Den nya gröna vågen

Jag är uppriktigt och innerligt förbannad.
   Durban var ett skämt och vi har en miljöminister som kallar förhandlingsresultatet för "helt underbart". EU vågar inte ta sitt ansvar och gå före när USA och Kina bråkar som barnungar. Sveriges utsläpp av växthusgaser ökar med elva procent vilket gör att landet faller på miljörankingarna. Flygtrafiken ökar samtidigt som den avreglerade tågtrafiken för tredje vintern i rad står stilla. Och när de som mest behövs så fegar Miljöpartiet ur.
   Folkvalda har uppenbara problem med att hantera klimatfrågan. Det blir mer och mer tydligt att det är  upp till varje enskild människa att agera. För tillsammans är vi en enorm motkraft till världssamfundets inkompetens.

"The People Have the Power to Redeem the Work of Fools"

En ny grön våg är här.